Idag en bukett sommarblomster -
prästkrage, blåklint, vallmo och ormbunke - till sjukrummet.
Till dig. Äslkade vännen.
Jag har försökt plocka in naturen till dig.
Nu när du inte orkar gå ut själv och lukta på försommaren.
Vitsippsknopparna som lyste rödlila, gullvivor, tulpaner, pioner,
humleblomster (dina absoluta favoriter), mandelblom, smörblommor,
vackert gräs,...och liljekonvaljer....
Nu håller jag andan.
Din hand i min.
Den är plösligt så varm idag.
Och det ilar till i mig.
Vet ju att det i livets slutskede sker förändringar i kroppstemperaturen.
Plötsligt kan den skifta från kallt till varmt.
Flera dagar, kanske veckor har dina händer varit så kalla, och nu är de
plötsligt så varma.
Jag undrar när slutet kommer. Det ofattbara, det definitiva.
Punkten. Var kommer jag att vara ?
Jag hoppas att jag är nära dig då !
Sakta, sakta sjunker insikten in:
Jag kommer att bli så ensam...
Utan dig, högst älskade vän...
Vem ska jag prata med ?
Reflektera och småskratta med ?
Dela alla de där jävligheterna och saligheterna med...
Din hand är så varm idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar