Sommaren 2012 dog två av de människor som funnits närmast mitt hjärta: min fina vän A reste vidare i juni, min pappa H i juli. Döden kom nära, nära. Med denna blogg vill jag dela med mig av tankar och kunskap kring det vi kanske inte pratar så mycket om, men som likväl är en så viktigt del av våra liv: döendet och döden.
Tiden håller andan.
Timmarna, dagarna vi får tillsammans
är så ofantligt värdefulla.
Vi pratar.
Ibland rinner tårarna.
Av både glädje. Och sorg.
Allt vi har tillsammans finns kvar.
Det kan inte suddas ut.
Inte minimeras.
Det är för evigt etsat i universums storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar